En ledsen dag
Känner mig ledsen idag. För lillasyster, för vår lilla S och för alla andra barn som måste fara illa på grund av socialtjänsternas inkompetens och ignorans.
Inatt har jag drömt mardrömmar. Hört vår prinsessa gråta efter mig igen. Återupplevt det som hände då. Blivit jagad av spindlar och vaknat svettig med hjärtklappning och ångest. Lillasysters flytt väckte mer känslor än jag kanske trott själv.
Idag har jag pratat med lillasysters familjehemsmamma. Hon är så ledsen. Berättade om en flicka som inte ville, som inte förstod. En ledsen flicka. Om ett nytt familjehem där inget var ordnat för en liten. Fanns inget. Inte ens en säng. En bäddsoffa i ett hörn. Ett provisorium. Fast de vetat i över en månad!! Att både lillasyster och hennes lillebror ska komma! Två småbarn i en bäddsoffa!
Kanske var den andra mamman extra kritisk, men hon pratade om en toalett så skitig så den kan inte ha blivit städad på månader. Ett hus med renoveringsbehov- under renovering sas det. En tomt som gränsar mot en sjö och inget staket. Huset fullt av djur- katter och hundar. Ett föräldrapar som såg ut att vara i 50-60-årsåldern och som aldrig varit familjehem förr... Där placerar de två små barn på 2 och 4 år. Allt för att spara pengar.
Nej, idag är en ledsen dag.
Å herre gud. Hon bör göra en orosanmälan. Vad är det för ett familjehem??? Ja just det, såna som vi utmålas för att vara i sagor, historiskt o i media.
Nä man mår bara illa av hela häxsoppan. Det är ju kul att få fixa fint o inbjudande åt de små. Vi jobba som tok för att få fint åt våra lånisar tapetsera o handla. Men en akut placering som kom efter några få timmar hanns inte så mycket; men säng fixa vi o städat hade vi. Vet detta par hur fort å i blindo en tvååring springer. Tänker på lite svag is på den sjön som håller en stund för 15 kilo men inte alls för en vuxen =0