Känner mig ledsen idag. För lillasyster, för vår lilla S och för alla andra barn som måste fara illa på grund av socialtjänsternas inkompetens och ignorans.

 

Inatt har jag drömt mardrömmar. Hört vår prinsessa gråta efter mig igen. Återupplevt det som hände då. Blivit jagad av spindlar och vaknat svettig med hjärtklappning och ångest. Lillasysters flytt väckte mer känslor än jag kanske trott själv.

 

Idag har jag pratat med lillasysters familjehemsmamma. Hon är så ledsen. Berättade om en flicka som inte ville, som inte förstod. En ledsen flicka. Om ett nytt familjehem där inget var ordnat för en liten. Fanns inget. Inte ens en säng. En bäddsoffa i ett hörn. Ett provisorium. Fast de vetat i över en månad!! Att både lillasyster och hennes lillebror ska komma! Två småbarn i en bäddsoffa!

 

Kanske var den andra mamman extra kritisk, men hon pratade om en toalett så skitig så den kan inte ha blivit städad på månader. Ett hus med renoveringsbehov- under renovering sas det. En tomt som gränsar mot en sjö och inget staket. Huset fullt av djur- katter och hundar. Ett föräldrapar som såg ut att vara i 50-60-årsåldern och som aldrig varit familjehem förr... Där placerar de två små barn på 2 och 4 år. Allt för att spara pengar.

 

Nej, idag är en ledsen dag.