Sista vardagen detta året
Så har snart den sista vardagen 2018 gått. Och varför är det viktigt? Jo för att jag nånstans i bakhuvet trodde att vi skulle få beslutet från migrationsverket innan nyår. Om våra små får stanna här. Hos oss och i vårt land.
Om det är positivt eller negativt att beslutet dröjer, det vet jag inte. Men ännu tänker jag, att de måste ju få asyl. Allt annat är omöjligt. Och allt annat är ovärdigt ett land som vårt.
Inte skickar vi väl ut två små barn till främmande land själva? Utan vuxen som kan skydda och vårda? Det gör vi väl ändå inte?
