Men allt rullar på. Lill utvecklas med stormsteg, är bara vår. Ingen anknytning alls till biomor såklart när hon bara var fem månader när hon kom till oss. Umgängena var tredje vecka blir lite av ett skämt egentligen. En timme då biomor ska försöka upprätthålla en obefintlig relation. Första halvtimmen går åt till att överkomma blygheten. Den andra börjar biomor redan tappa fokus och intresse. Nej, vi tror aldrig de kan leva tillsammans igen. Då känns det extra konstigt att biomor begärt hem henne, varför? Om stora ❤️ är i närheten så släpper hon allt fokus på lill.

Stora ❤️ är livrädd att behöva flytta hem till biomor. Vill inte. Vill knappt träffa henne. Vid ett samtal med soc i veckan så sa de dock att de tror inte på hemflytt nånsin. Jag berättade om hennes rädsla, men soc sa att jag skulle hälsa henne att inte vara rädd. Jag kunde säga att hon nog skulle få bo med mig till hon var vuxen! Om de säger så måste de vara rätt säkra?

Mitt stora ❤️ var så glad ikväll när jag berättade. Så lättad. Sprudlade alla planer: Nu när jag vet att jag alltid får bo med dig då... och Nu när jag vet att jag får stanna i Sverige då... Jag blev lite rädd för det sista .. om hon får stanna i Sverige? Vi hör inget om asylärendet. Tänk om de blir utvisade? 

Nej det tänker jag inte på. Nu ska vi få lov att vara lättade och glada ett tag❤️