Panikåtgärder
Nu rinner tiden verkligen. Snart ute faktiskt, tiden vi väntar.
Har de senaste dagarna/veckorna kontaktat flera aktörer. Kommuner långt borta eftersom vi vet att behovet är stort där, men där vi fått snabba svar att avståndet är för stort. Såklart. Vi är inte förvånade alls. Och vi förstår.
Jag kontaktade också en konsulent och de svarade lika snabbt men att de VAR intresserade! Tjoho! Jamen vi kör på. Ska fylla i alla papper de skickade! Nu får det bära eller brista.
Samtidigt som vi känner att tiden rinner ut, vi vill inte vänta längre, så känner vi samtidigt återigen ett lugn. Vi gillar det här livet också. Det här livet utan småbarn. Med all frihet i världen.
Det är också ett väldigt härligt och skönt liv.
Men nu har vi tre aktörer som alla vill jobba med oss, den norra och den södra grannkommunen och så den här privata konsulenten. Kanske kanske händer det ändå 😃