Att älska men inte orka
Vet inte om ni känner igen det där att man längtar så innerligt efter sina barn. Älskar dem så gränslöst, vill vara bästa mamman. Men orkar inte.
Där är jag nu. Dränerad på energi. Dåligt tålamod, orkar inget. Längtar, men när de väl kommer längtar jag bort dem redan efter ett par dagar. Vill bara ha tyst och stilla. Vila.
Känner mig som sämsta mamman. Är väl antagligen sämsta mamman. Skam och skuld spär på känslan att vara dålig. Inte räcka till.
Men det kan inte hjälpas. Jag orkar inte ändå.
